Angies Värld

Som sagt, det har varit lite fläng hit å dit å överallt på sistone. Å me sistone menar jag veckan, fast jag väl egentligen borde mena de senaste åren eller så. Det finns ju som bekant så många vänner att hälsa på, städer att upprymmas av å öar att förälska sig i.

Anyhow. Jag vet inte när jag senast kände ett sånt genomgående lugn som i lördags, när alla besök - kaffe, födelsedagsfirande, "när-vi-ändå-är-i-närheten-hälsa-på" - tillfälligtvis var avklarade, resan gjord å ljusen tända, och jag landade i soffan i det där lilla huset på västkustön som det tog mig noll tid att börja älska. Plötsligt var jag å mannen själva, utan måsten, å vi konstaterade att det visst kan bli bättre när man redan tror att det är som bäst.

Våren kom till västkustön ungefär samtidigt som vi, å efter några timmars promenad runt ön dagen efter landningen, kände jag att en del av mig kunde bli kvar där för alltid. Kanske är det precis vad som hände.