Som att det ändå kunde varit sämre.

Jag har huvudet fullt av jobb, helgresor (med diverse klädbekymmer), inredningsfunderingar, planering i allmänhet å synnerhet, ännu mer jobb och den stress som ett provisionsbaserat arbete kan innebära...
Idag är det, enligt folk som tydligen har som jobb att forska fram en massa statistik, årets fattigast dag å jag tänker spontant att januari har en rasande otur som fått både den deppigaste å den fattigast dagen på sin lott, som om inte vintern i sig vore eländig nog. Men bortsett från att chefen glömde att informera om ett möte, att is och min bil är en särdeles olyckad kombination, att jag saknar mannen, å att jag troligen är en av dem som bidrar till den där fattigstatistiken medan shoppingtarmen suger som aldrig förr så måste jag säga att det var en helt ok tisdag iallafall.

"...jag reste iväg för att få nånting gjort
jag trodde sporren fanns på annan ort
men deras klockor gick lika fort
det är ett snabbt liv

jag satt i en bar långt västerut
där jag känner mig hemma och har vart förut
på tvn visade man ett lyckligt slut
och allt såg plötsligt lite bättre ut
det är ett gott liv..."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0