Som att fejka ett första intryck.
Veckan avslutas med en tripp till Stockholm, där en av mannens vänner fyller trettio å därmed bjuder till fest. Det är alltså dags för den där tillställningen där jag ska träffa massa människor för första gången, utklädd till nån jag inte är, å förhoppningsvis göra ett bra intryck. Frågan är om det intrycket blir bestående, eller om jag får chans att göra ett andra första intryck nästa gång vi ses å jag är helt mig själv.
I övrigt ser jag mer fram emot en mysig helg me mannen, än att andas Sthlm, som till viss del tappat sin magi även om mycket av det vackra finns kvar.
Det är som att både staden, å en fest där man klär sig i kläder för att vara nån annan, tillhör en tid som inte längre är min.
"..det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker å regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer och dra en gräns.."
