Som att tacka nej till årets deppigaste dag.

Jag förstår tanken - även om jag hade tippat på att det skulle varit imorgon, som ju är en tisdag, och kanske i november som bjuder allmänt ångestöverflöd med sin blotta existens - med att utse en jäkla gråblaskig måndag i januari till årets deppigaste. Det har varit jul å helger, nu är det en evighet till sommarsemestern, julljusen är nedplockade, pengarna slut å allt känns tristare än på länge. Eller kanske har man bara tid att känna efter lite mer än på länge? I vilket fall, inte den häftigaste dagen, I get it.
För min del började dagen med en nästan-missa-dotterns-buss-å-spilla-ut-kaffet-morgon, å en stund efter lunch var det lite deppigare än vanligt eftersom mannen hade stannat extra länge med sin snoriga näsa, men då åkte tillbaka mot lusekoftland. I övrigt - sluta lipa!
Vi har klarat oss igenom det allra mörkaste, överlevt julmaten å en rejäl förkylning, har massa goa långhelger å lediga dagar lagom till att solen börjar visa sig lite mer å innan vi vet ordet av sjunger vi 'Den blomstertid nu kommer' som om vårt liv hängde på det. Deppigt? Not so much! Det bästa är framför oss! Det ska firas påsk, plockas vitsippor, drickas kaffe ute mot husväggen medan den första solen värmer kinderna. Det ska packas helgväska till Stockholm, Barcelona, Göteborg, Oslo å den ljuvliga västkustön, och det ska bli rosépremiär i gräset. Sen ska det plötsligt samlas fräknar, njutas kall glass på varma klipphällar, grillas i tid å otid å andas det där härliga som bara en svensk sommar kan erbjuda.
Det finns med andra ord mycket att se fram emot, å tiden går nog så snabbt ändå, innan det blir en såndär tisdag i november. Så kom nu inte dragande me årets deppigaste dag till mig idag, för jag vill inte va me på den. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0