Som den gråaste av dagar.
Nä vet ni vad, detta kan va den menlösaste, gråaste, dagen på evigheter. Som att man hade gjort allt å alla en tjänst om man bara hade stannat kvar i sängen i morse. Istället var det med en kraftansträngning liknande månlandningen - fast som ett litet steg för mänskligheten å ett stort steg för människan - som jag klev upp när alarmet hade försökt övertala mig i nästan en timme.
Jag är så vansinnigt omotiverad till typ allt, å tyvärr inte ett skit pepp på varken kvällens hoppning eller helgens Stockholmstripp. Roliga saker som jag lixom bara rycker på axlarna åt.
Det är högst tillfälligt, jag vet, men ändå. Grå dagar kan dra åt helvete.
Kommentarer
Trackback
