Som en av hundra dagar

Det är första dagen, å hundra kvar. Första dagen på semestern å hundra kvar innan vår bebis ska komma.
Vi har lånat ett hus nära havet och jag har landat i den där sköna känslan när inget i världen riktigt stör. Jag har redan läst en bok, 324 sidor tidsfördriv, för att jag kan. För att huset, som svämmar över av saker, inte är mitt att göra något i eller åt, och för att inget annat behöver min tid just nu. Radion står på - P1 som jag aldrig annars lyssnar på rapporterar från Gotland och spelar musik från andra årtionden - volymen är för låg för att jag ska höra vad de säger men på nåt sätt passar det in i stämningen.
Magen trycker å spänner, kanske hjälper den mig bara att känna hur ok det är att ligga här å göra ingenting medan flugorna dansar runt i fönstren.
Plötsligt störs jag av husets telefon. Jag svarar inte, bryr mig inte ens om att kolla numret, vet ju att det inte är oss någon vill nå ändå.
Det är första dagen på semestern och om hundra dagar ska vår bebis komma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0