Älskade syskon
Jag är äldst i syskonskaran. Oavsett hur man räknar mina syskon.
Totalt har jag sex stycken. Inte alla från samma föräldrar, men alla yngre.
Läste om en undersökning som Aftonbladet publicerade.
Och läser man det där så måste det va sant...?
Statistikern doktor Geoff Ellis i Storbritannien låter ju som en seriös man i alla fall.
Anyhow, det handlade om koppling mellan syskonordning och yrke.
Om man ska titta på mig å mina två helsyskon som spenderade stor del av uppväxten tillsammans kan det nog stämma. Lillebror är 1,5 år yngre än mig, syrran 10 år yngre.
Alltså är de båda kombinationer av minsta å mellan. Det kom ju fler därefter.
"Äldsta syskonet: Ofta energiska och ambitiösa med ett stort behov av uppmärksamhet. Enligt Ellis undersökning är tre fjärdedelar av alla rockstjärnor äldsta eller enda barnet."
Jag jobbar me radio å tar alla chanser jag får att stå på scen. Vem som helst i min närhet skulle vifta febrilt om vi körde handuppräckning på min Fröken Duktig-koppling. Äldst alltså.
"Yngsta syskonet: Har dubbelt så stor chans som äldre syskon att bli skådespelare. De yngsta i familjen är ofta risktagare med humor som gillar att synas"
"Mellanbarn: Familjens diplomater. Fast mellan sina yngre och äldre syskon har mellanbarnet lärt sig konsten att vara diplomatisk samtidigt som de fått kämpa för att synas"
När brorsan va liten skrev han en dikt som innehöll meningen "när jag blir stor vill jag bli polis, å hjälpa människor på mitt vis.." Det gör han nu. Fast han är ändå en pajas ibland.
Min syrra är en av de roligaste jag vet, fast hon inte alltid menar att vara det. Ingen kan berätta en händelse som hon, alltid me resultatet att jag skrattar så tårarna rinner. Å så är hon fantastisk me människor, empatisk å varm.
Båda är alltså både mellan å minst. Skådespelare å diplomater.
Poängen finns där. Även om jag tror att alla människor formas mer av upplevelser som inte har me syskon att göra alls.
I morse vaknade jag i barndomshemmet. Till doften av kaffe å nybakat bröd.
Vi va många runt frukostbordet å jag njöt av varje sekund.
Ibland är trångt å lite stökigt alldeles alldeles underbart.
Totalt har jag sex stycken. Inte alla från samma föräldrar, men alla yngre.
Läste om en undersökning som Aftonbladet publicerade.
Och läser man det där så måste det va sant...?
Statistikern doktor Geoff Ellis i Storbritannien låter ju som en seriös man i alla fall.
Anyhow, det handlade om koppling mellan syskonordning och yrke.
Om man ska titta på mig å mina två helsyskon som spenderade stor del av uppväxten tillsammans kan det nog stämma. Lillebror är 1,5 år yngre än mig, syrran 10 år yngre.
Alltså är de båda kombinationer av minsta å mellan. Det kom ju fler därefter.
"Äldsta syskonet: Ofta energiska och ambitiösa med ett stort behov av uppmärksamhet. Enligt Ellis undersökning är tre fjärdedelar av alla rockstjärnor äldsta eller enda barnet."
Jag jobbar me radio å tar alla chanser jag får att stå på scen. Vem som helst i min närhet skulle vifta febrilt om vi körde handuppräckning på min Fröken Duktig-koppling. Äldst alltså.
"Yngsta syskonet: Har dubbelt så stor chans som äldre syskon att bli skådespelare. De yngsta i familjen är ofta risktagare med humor som gillar att synas"
"Mellanbarn: Familjens diplomater. Fast mellan sina yngre och äldre syskon har mellanbarnet lärt sig konsten att vara diplomatisk samtidigt som de fått kämpa för att synas"
När brorsan va liten skrev han en dikt som innehöll meningen "när jag blir stor vill jag bli polis, å hjälpa människor på mitt vis.." Det gör han nu. Fast han är ändå en pajas ibland.
Min syrra är en av de roligaste jag vet, fast hon inte alltid menar att vara det. Ingen kan berätta en händelse som hon, alltid me resultatet att jag skrattar så tårarna rinner. Å så är hon fantastisk me människor, empatisk å varm.
Båda är alltså både mellan å minst. Skådespelare å diplomater.
Poängen finns där. Även om jag tror att alla människor formas mer av upplevelser som inte har me syskon att göra alls.
I morse vaknade jag i barndomshemmet. Till doften av kaffe å nybakat bröd.
Vi va många runt frukostbordet å jag njöt av varje sekund.
Ibland är trångt å lite stökigt alldeles alldeles underbart.
Kommentarer
Trackback
