Bakdags.

Sedan jag igår började fundera på det där me bullmamma kom jag på en sak.
Jag längtar efter det.
Alltså, längtar efter att vilja vara sån.
Som tycker det är roligt att leta recept. Å som inte är för rastlös för att vänta på jäsning.
Framförallt längtar jag efter nybakat bröd me valnötter å aprikos i.
Som bakas i ett sånt där kök som är den naturliga platsen i hemmet. Stort å hemtrevligt.

Lite trött blir man ju på att va tjejen som äter restaurangmat till lunch å knäckebröd till middag. 
Inte så att jag inte har nåt val, för det har jag ju, utan mer för att det är just mitt val.
För att det finns människor som får betalt för att laga mat.
För att min tid prioriteras annorlunda än att laga en middag som ingen mer än jag får äta ändå.
För att jag inte tycker att det är kul.

Min mamma är övertygad om att det är nån slags grej som kommer me åren.
Att jag plötsligt kommer älska både trädgårdspysslande å köksstökande.
Jag är lite rädd att det aldrig kommer hända. Tänker att de där åren borde infunnit sig nu.

Det enda jag recept jag vill ha innebär en fast rumpa å trimmade lår.
Bak som bak eller?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0