Angies Värld

Det underbara sammanträffandet.
Jag läste om det i en bok.
En flicka som trodde på sakers mening.
Hur mönster bildas av saker som tidigare inte har kontakt men plötsligt får det.
Man kan kalla det ödet.
Jag gillar att kalla det för det underbara sammanträffandet.
Ett talande uttryck.
Och absolut ett optimistiskt synsätt.
För flickan menar att det alltid kan kallas så.
Även om mönstret inte alls blir underbart.
Det underbara ligger i att det ens finns ett mönster.

Jag är inte riktigt så optimistisk.
Även om jag gärna skulle vilja va det.
När mönstret inte blir sådär underbart kallas det gärna för andra ord.
Man kanske tillåme börjar blanda in Murphy.
Murphy och hans lag om alltings jävlighet.

I vilket fall verkar de flesta ha en tendens att skylla på nåt.
Ödet.
Murphy.
Det underbara sammanträffandet.

Jag vill verkligen tro att det är så.
Vad man än väljer att kalla det så vill jag tro.
Att allt, verkligen allt, händer av någon slags anledning.
Någonstans i mönstret.