Angies Värld

Jag är nyligen fyllda 30.
Boende i staden me alla rondeller.
Tänkte lite på det där.
Hur man antas vara vuxen då.
När man är 30 menar jag.
Rondellerna har inte så mycke me den saken att göra.
De snurrar mest till det.
Men alltså, hurdan är man då?
Kanske fortfarande boende i stan.
Men trivs me lugnet utanför innersta centrum.
Som på Söder där jag bor tillexempel.
Lugnt å skönt.
Äppelträd å gräsklippning.
Förmodligen en sprakande kamin innanför, de me omsorg valda, gardinerna.
Ungar som cyklar till skolan å mammor som gör karriär.
Pappor me viktiga jobb som är pk nog att dela vabbandet. 
Cykelfester där alla blir lite för fulla. Men det är ok.
Å oftast enda anledningen att man cyklar en dag per år.

Eller nä. Vänta nu.
Visst är det nog lite så.
Fast inte för att man har fyllt 30.
Eller ens är vuxen för den delen.
Sådär är det mer för att det är så det blir.
Eller så det ska vara.
Åtminstone tror man det.
När grannen har bytt gardiner å man gör detsamma.
Fast man är nöjd me de som hänger där.

Jag undrar mest om man måste bli sån.
För jag gillar min enkla helvita gardin.
Äppelträden å gräsklippningen sköts av min hyresvärd.
Å jag vill inte bli som alla andra.
Även om jag ibland avundas dem i smyg på söndagarna.
Men min 30-väg finns inte på kartan.
Så jag kör helt enkelt vidare.
Hamnar där jag hamnar.
Å lever på vägen dit.
Mitt liv.
Me en enkel vit gardin.