Vitaminerad.

Höst betyder färre ljusa timmar.
Å mer förkylning.
Me andra ord läge att bunkra upp vitaminförråd.
Ska bara komma på vilken jag behöver mest.
Så jag vet vart fokus ska läggas.
Sånadär tabletter me lite av varje är inte min grej.
Jag vill helst tokfokusera på en vitamin-bokstav.

B-vitaminer gillar jag.
Förra året va de verkligen min grej.
Inbillade mig att de behövdes ordentligt.
Så jag köpte några rör av brusvarianten.
Fast jag verkligen ogillar brustabletter.
Tvingade i mig en om dagen.
Å kände mig därmed superultranyttig.

Nyttighetsupptäckten gjordes egentligen först när tagit jag min sista Bvitamin-brus ur röret.
Tänkte mig nytt köp.
Jag hade ju lite förlikat mig vid tanken att varje dag börjades me äckligt B-brus.
På väg till apoteket gick jag förbi hälsokostaffären.
Misstänkte att deras vitaminutbud ändå va större.
Klev in. Å bekräftade.
Oh my god! För en liten stund förvandlades jag till en B-vitaminjunkie.
Kände mig lite som i himlen. Den där vitaminer har betydelse då.
Efter mycket tittande blev det en ny variant.
Den jag från början hade velat hitta på apoteket.
B-vitaminer i tablettform minsann.
Dessutom me högre RDI.
Men så hette de oxå Mega B. Logiskt.
Hurra va såklart min första tanke.
Sen insåg jag att jag ändå skulle sakna bruset.
Inte trots att jag tyckte det är äckligt. Utan just därför.
Äckelkänslan gav oxå en nyttighetskänsla.
För en liten stund kände jag mig som en sundare å bättre människa när jag hade tvingat i mig en brustablett i minimal mängd vatten.
Äckel för sundhet lixom.

Sånt får man ju lära sig som liten.
Gott är onyttigt.
Med följden att nyttigt är mindre gott.
Fast nu är jag ju vuxen.
Så jag gillar både nyttigt å onyttigt gott.
Frukt ÄR godis.
Fast det är godis också.



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0