Väderlek.

På min trettiårsfest gjorde några vänner ett litet spex.
Som gick ut på att jämföra mig me en väderkarta.
Det va berg å öken.
Högtryck, lågtryck å torka.
Väldigt fyndigt.
Å ganska träffande.

Faktum är att alla människor är som ett eget väder.
Åskmoln å solsken om vartannat.
Inte alltid så synkat me omgivningen.
Eller möjligt att förutspå.
Förhoppningsvis varierande.
Å helst mer soligt än regnigt.

Dagens väder presenterades på tv som krispigt.
Jag vet inte riktigt vad det är.
Men jag är ganska säker på att jag inte är det idag.
Eventuellt aldrig framöver heller.
Krispig låter som något man möjligen är före tretti.
Det, å uppnosiga bergstoppar, är därmed en svunnen tid.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0