Fortfarande orange, men lite piggare.

Magsjukan tar lixom fram det allra värsta ur en människa, bokstavligt talat. Så även i mitt fall, vilket är ungefär vad som behöver sägas om den saken. Jag hade ett dygn från helvetet, men är nu lite piggare, även om jag fortfarande har ungefär samma ork å stabilitet som en disktrasa.

Det som retar mig mest är att jag missade fyra viktiga saker; min Alva-tid - den kräkrädda ungen ringde sin pappa å skrek lätt hysteriskt att han måste hääämta henne (vilket han lyckligtvis gjorde) för mamma krääääks - , firandet av ett nyblivet elitserielag en solig kväll på torget, en hårfärgning som skulle göra mig till brunett, samt två dagars jobb.
Jag avskyr att missa saker.

Jag har förresten inget varmvatten, vilket är en sådär spännande upplevelse när man har en massa sjukbaciller som måste duschas av å nåt slags normalt tillstånd att återgå till.
Nån röris är nere i källaren i detta nu, hoppas innerligt att han blir klar med fixet snart, å att det inte innebär att han måste komma in i min lägenhet. Hantverkarbesök i all ära, men när man är en sjukhög som inte duschat på två dagar är det mindre spännande.

Positiva tänkandet då?
Kanske jag tappade nåt kilo eller så - att döma av morgonens skallebank mest vätska, men ändå.
Och framförallt, om jag nu tvunget skulle bli sjuk var det på ett sätt någorlunda tajmat, för på torsdag åker jag till Barcelona! Hade jag missat den resan hade min hårfärg inte spelat den minsta roll i vilket fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0