Som härligheter i rad.
Onsdag. Dessa ljuvliga onsdagar som kommer me alldeles lagom mellanrum å som förgyller livet bara genom att vara.
Idag väntade jag sämre väder, men det visade sig visst bli ganska hyfsat ändå, jag har min röda kappa som har hängt i garderoben i väntan på plusgrader å ny hårfärg.
Snuva å kliande ögon till trots älskar jag varje stund av detta underbara som kallas vår, å ännu lite mer så när solen bestämmer sig för att vara med.
Hela påskhelgen verkar bli en härlighetsbonanza som jag välkomnar me öppen famn.
Det blir radiosändning redan imorn, lite som en förfest inför hela påsken å som ett utmärkt tillfälle att jubla å dricka vin. Me risk för alkisvarning kommer även fredagen å lördagen att innehålla jubel å vin, fast utanför radiostudion, me underbara vänner å familj. Det är som att det inte finns nån hejd på hur ljuvligt allt får bli.
Ikväll har det vanliga onsdagshänget me finaste P blivit bytt - vi kompenserar det med sushi till lunch istället - mot att jag ska låta mig bjudas på dejt, å jag tänker att om den är bra så är ju det toppen, å om det inte är det så hinner jag kanske hem till Greys å får en skön onsdag i vilket fall. Ser man det så blir det me andra ord en win-win för mig.
Jubel å vin ftw!
"Biology says that we are who we are from birth. That are DNA is set in stone. Unchangeable. Our DNA doesn't account for all of us though, we're human. Life changes us. We develop new traits. Become less territorial. We start competing. We learn from our mistakes. We face our greatest fears. For better or worse, we find ways to become more than our biology. The risk of course is that we can change too much to the point where we don't recognize ourselves. Finding our way back can be difficult. There's no compass, no map. We just have to close our eyes, take a step, and hope to God we get there." /Greys Anatomy
Idag väntade jag sämre väder, men det visade sig visst bli ganska hyfsat ändå, jag har min röda kappa som har hängt i garderoben i väntan på plusgrader å ny hårfärg.
Snuva å kliande ögon till trots älskar jag varje stund av detta underbara som kallas vår, å ännu lite mer så när solen bestämmer sig för att vara med.
Hela påskhelgen verkar bli en härlighetsbonanza som jag välkomnar me öppen famn.
Det blir radiosändning redan imorn, lite som en förfest inför hela påsken å som ett utmärkt tillfälle att jubla å dricka vin. Me risk för alkisvarning kommer även fredagen å lördagen att innehålla jubel å vin, fast utanför radiostudion, me underbara vänner å familj. Det är som att det inte finns nån hejd på hur ljuvligt allt får bli.
Ikväll har det vanliga onsdagshänget me finaste P blivit bytt - vi kompenserar det med sushi till lunch istället - mot att jag ska låta mig bjudas på dejt, å jag tänker att om den är bra så är ju det toppen, å om det inte är det så hinner jag kanske hem till Greys å får en skön onsdag i vilket fall. Ser man det så blir det me andra ord en win-win för mig.
Jubel å vin ftw!
"Biology says that we are who we are from birth. That are DNA is set in stone. Unchangeable. Our DNA doesn't account for all of us though, we're human. Life changes us. We develop new traits. Become less territorial. We start competing. We learn from our mistakes. We face our greatest fears. For better or worse, we find ways to become more than our biology. The risk of course is that we can change too much to the point where we don't recognize ourselves. Finding our way back can be difficult. There's no compass, no map. We just have to close our eyes, take a step, and hope to God we get there." /Greys Anatomy
Kommentarer
Trackback
