Som att ut-nyttja dagen.
Varje dag med fint väder hör jag min mammas röst eka i bakhuvudet "passa på att gå ut nu" och jag får lixom lite ångest av att vara inomhus.
Idag kan vara den sista dagen me just fint väder nu på ett tag, sånt vet man ju aldrig säkert. I vilket fall tänker jag att vi nog bör va utomhus så mycke som möjligt.
Dagen börjar me fotboll; dotterns andra seriematch i vad som verkligen är en serie. Varje helg. Jag ska va en bra fotbollsmamma, bli lagom engagerad (fast jag ibland önskar att jag var en jätte som kunde ta de små flickorna i mina nypor å möblera om lite på planen), å dricka kaffe i plastmugg serverat av nån annan fotbollsmamma.
Sen åker vi hem till stan igen.
Vi måste nog klämma in en cykeltur i dagens planer oxå, både me tanke på dotterns nya cykel som står ute på infarten med en känsla av pengaslös varje dag den inte används, och det faktum att jag åter kommit på ljuvligheten i att cykla. Om jag får bestämma blir det gata upp å gata ner tills hela Söder är genomcyklat å vi har sagt ååååhh och aaahh tillräckligt många gånger för att Gud - om han nu mot förmodan råkar finnas å har klar sikt - ska fatta piken att vi oxå vill ha det så.
Sen sätter vi väl oss i vår hyrda trädgård - som förvisso har gräs men i övrigt är föga Söder-inspirerande med de alltför nedklippta äppelträden - och grillar.
Kanske brinner en eld nånstans tillslut.
Idag kan vara den sista dagen me just fint väder nu på ett tag, sånt vet man ju aldrig säkert. I vilket fall tänker jag att vi nog bör va utomhus så mycke som möjligt.
Dagen börjar me fotboll; dotterns andra seriematch i vad som verkligen är en serie. Varje helg. Jag ska va en bra fotbollsmamma, bli lagom engagerad (fast jag ibland önskar att jag var en jätte som kunde ta de små flickorna i mina nypor å möblera om lite på planen), å dricka kaffe i plastmugg serverat av nån annan fotbollsmamma.
Sen åker vi hem till stan igen.
Vi måste nog klämma in en cykeltur i dagens planer oxå, både me tanke på dotterns nya cykel som står ute på infarten med en känsla av pengaslös varje dag den inte används, och det faktum att jag åter kommit på ljuvligheten i att cykla. Om jag får bestämma blir det gata upp å gata ner tills hela Söder är genomcyklat å vi har sagt ååååhh och aaahh tillräckligt många gånger för att Gud - om han nu mot förmodan råkar finnas å har klar sikt - ska fatta piken att vi oxå vill ha det så.
Sen sätter vi väl oss i vår hyrda trädgård - som förvisso har gräs men i övrigt är föga Söder-inspirerande med de alltför nedklippta äppelträden - och grillar.
Kanske brinner en eld nånstans tillslut.
Kommentarer
Trackback
