Angies Värld

* Varning! Följande meddelande kan uppfattas som stötande och känsliga personer varnas för den bitterfittiga tonen. *

Det där me avundsjuka är ju inget som klingar positivt. Alls. Tvärtom är det väldigt missklädsamt å nästan lite illaluktande.
Ändå kan jag inte låta bli att skriva om, å därmed öppet vädra, min avundsjuka mot en viss kategori människor.
De som håller handen å ler sådär fånigt, som inte längre behöver äta för att överleva, som hånglar så fort de får chans oavsett om det är hemma i soffan eller i en kassakö på Åhléns. Såna menar jag. Nykära idioter.
Det där me idiot är för övrigt nåt som tillhör det nykära, oavsett hur smart man är egentligen. Är man nykär så blir man idiot, det är sen gammalt.
Jobbigast är de som är i ens direkta närhet, alltså såna man känner å gärna vill glädjas med, men vars lycka man kvävs lite av på samma gång.

Framförallt så tycker jag att det är nåt så djävulskt orättvist när vissa knappt hinner bli singlar förrän de trillar dit igen medan jag går här å får skav i mina singelskor. Hur gör de?
Jag vill oxå skita i vem som tittar snett när jag trasslar in min tunga i nån annans fast sånt egentligen inte passar sig på offentliga platser när man är över tjugo.
Jag vill oxå le sådär fånigt till svar oavsett vad någon säger, eftersom jag egentligen inte ens lyssnar på vad som sägs utan bara har fullt upp me att hålla mitt lyckliga blod, som nästintill hotar att rusa ut genom öronen, kvar i kroppen.
Jag vill oxå va en nykär idiot.