Angies Värld

Jag saknar havet väldigt mycket, det gör jag. Ofta saknar jag oxå storstadens härliga puls - med va många kan tycka är stressande mycket människor - å den känsla av möjligheter som finns där. Jag saknar, å har alltid längtat mig lite bort oavsett vart jag har befunnit mig.
Men faktum är att min stad har börjat växa i mina ögon, något som jag gladeligen tar emot.

Igår eftermiddag gick jag runt Söder där jag bor, å där jag har gått så många gånger förut. Det är lixom ingen stor stadsdel, men ändå lyckas jag nästan alltid hitta nån ny liten gata som jag inte har gått förut. Som om det plötsligt byggts till, fast husen är gamla å de krokiga äppelträden likaså.
I vilket fall är det vackrare än nånsin att gå där nu, när allt är grönt, blommande å väldoftande å alla har ansträngt sig lite extra i sina trädgårdar efter den långa vintern.
Jag gick där å tänkte på hur Rondellstaden faktiskt är ganska charmig ändå, å att det kanske inte är så dumt att bli gammal här trots allt. Framförallt är det nåt me Söder, nåt som gör att det som är mindre bra blir förlåtet, kanske för att känslan av idyll är så levande. Idyllen som jag bor mitt i, men ändå inte är riktigt en del av. Man kan väl kalla det sagan om en fantasi.