Som Gilmore Girls.

Att vara singelmamma - jag använder hellre det ordet eftersom ensamstående mest låter deprimerande - är inte lätt, oavsett om man har barnet hos sig på heltid eller deltid. Det är verkligen allt eller inget, och ett av de få fall när allt eller inget inte förespråkas av mig.
Man kan säga att jag har två olika liv - ett med dottern, å ett utan henne i närheten. Som jag tidigare berättat är det ett liv med konstant dåligt samvete. För allt man inte kan, hinner eller orkar.
Eftersom dottern hastigt å lustigt fick åka hem i söndags kväll då jag började kräkas blev denna allt-tid på tok för kort, å fast det såklart var en himla tur att hon inte var här när jag sprang upp spår i golvet mellan soffan å toan så känns det lite som orättvist ändå.
Hon ringde igår efter skolan, fyra gånger, för att berätta att hon tycker synd om mig som är sjuk, å försäkra sig om att det blir bättre. Med min allra starkaste stämma förklarade jag att det är ok, ingen fara lilla gumman, å sa inget om hur jag precis känt mig så nära döden man kan när man står böjd över ett porslinshål å tränar magmusklerna.

I den sinnesstämningen låg jag sen i soffan, med hulktårar i ögonvråna, å kollade på Gilmore Girls. Programmet är ett typiskt exempel på mor å dotter som har ett underbart förhållande i alla lägen, å jag tänkte - återigen me min förmåga att göra tv till fullkomlig verklighet - att det är SÅ vi ska ha det.
Såklart behöver vi öva lite på dotterns sinne för ironi, hon har lixom inte greppat det helt än, så jag tror att vi nog ska åka till Göteborg redan nästa helg eftersom det mer eller mindre är inbyggt i hela atmosfären där. Vidare ska vi utveckla ett eget språk, å nån slags magi som innebär att vi typ aldrig bråkar.


Mest sannorlikt är det såklart att vi fortsätter kämpa på, som alla andra i vår situation, där vi skrattar, bråkar, saknar å älskar. På heltid, fast me deltids närhet.
Efter nästa helg möjligen oxå me lite mer ironi.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0