Som himmelen därtill.

Jag ägnade verkligen större delen av gårdagen åt att förundras över himmelens blåa blå. Det fanns inte ett moln nånstans å aldrig har väl en utsikt varit mer enformig, men så vansinnigt ljuvlig, som när jag låg på rygg på gräsmattan å tittade rakt upp.
Det känns som att denna helgen gett oss två fredagar - torsdagen var en av dem - två lördagar å så en söndag idag. Jag tänker att det absolut bästa me ett sånt upplägg är att vi kan fira måndag när vi återvänder till jobbet imorn, å sen hoppa raskt vidare till onsdag. Tji fick då den tisdag som väntade men aldrig fick bli. Det kan den ha.
Det låter, tycker jag åtminstone själv, som om livet är sitt allra bästa just nu. Å faktum är att det nog är så. Just nu. Jag har fortfarande saker och människor som fattas mig, men precis i detta nu varken kan eller behöver jag göra nåt åt det. Precis i detta nu räcker det me solens värmande strålar som varje dag hittar nya ställen i mitt ansikte att placera fräknar på. Precis i detta nu räcker det me en fin vän och en bok på en filt mellan äppelträden. Precis i detta nu är det hela livet.
Och himmelen därtill.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0