Angies Värld

Jag är så glad att jag har lärt mig det där me ingenting. Vissa dagar, som idag, är nämligen som gjorda för sånt å det kan vara en konst i sig att ta tillvara på det då.
Ingenting kan på så sätt bli någonting. Någonting riktigt bra, som en dag i en trädgård då en fin vän och möjligen en bok är det enda sällskap som behövs när vi gör ingenting tillsammans tills vi blir alldeles trötta å doftar solvarm hud å har fått nya fräknar på näsan.
Sånt gör att man nästan får ont i magen av välbehag.


Såklart har Winnerbäck en sång för dagar som denna oxå.

"och jag lever inte riktigt
och jag känner inte riktigt
under dagarna som inte riktigt finns
men så kommer en säsong igen
och strömmen går igång igen
och nätterna blir ljusa
och jag känner och jag lever och jag minns

att allting
allting
allt är nästan perfekt"

Jag fick förresten ett sms, från någon som bor i en annan del av vårt land där våren tagit fart å som önskade att jag var där. Hjärthoppet när jag läste det lät mig förstå att jag önskade detsamma, men det kan jag berätta mer om en annan dag.
Nu sitter jag me min kaffekopp i soffan å låter livet ta fart igen, efter ytterligare en festkväll igår. Det blev visst tre såna i rad, men jag ska snart byta vinberusningen mot soldito å förundras lite till över att himlen kan vara så blå.