Som vardag igen.
Pang. Ungefär så hade det nog låtit om det faktiskt hade låtit nåt alls när vardagen slog till igen. Tisdag är ju som bekant den tråkigaste av alla vardagar så det var väl lika bra att börja med en sån då kan jag tro. Det här me snor å feber hjälper såklart inte heller till. Men jag har åtminstone min bränna att glädjas åt, å fast jag redan har börjat ömsa skinn på pannan så känner jag mig ändå lite fräschare nu än vid samma tid förra veckan.
Jag hade som sagt en fantastiskt rolig helg med det brokiga gäng människor som kallas kollegor. Det blev, förutom mycket sol, också mycket god mat och dryck, fotboll, å massa skratt. Som sig bör.
Febern gjorde sig hemmastadd i mig redan i lördags, det är väl vad man bokstavligt talat kan kalla resfeber, men är inget som alvedon å en jäkla vilja inte kan rå på.
Det kan ha haft med febern att göra, men jag tror inte det, i vilket fall så satt jag på flygplanet hem å kände mig mer säker än nånsin på att den där boken jag tänker skriva i mitt liv snart ska bli av. Den började lixom ta fart i mitt huvud utan att jag behövde anstränga mig särskilt och redan då kände jag mig som en författare, ni vet de där som brukar säga att berättelserna skriver sig själva.
Det enda som oroar mig lite med det är att mina skrivartankar verkar fungera bäst på tåg eller flygplan. Det kan me andra ord bli en dyr bok att skriva. Dyr och tidskrävande. När jag säger att tid å pengar är det enda jag har så ljuger jag.
Nu är det åter den vanliga verkligheten, fast lite mer levande dag för dag med all denna vår som blir tydligare by the minute. Följande två veckor har en massa röda dagar som innebär ledighet å sen är det rätt vad det är maj. Maj som ju egentligen betyder sommar. Typ. Innan man vet ordet av är det alltså semester och en liten tid av myggbett, grillningar, rosé i trädgården och att knappt komma ihåg allt det dryga elände som kallas vinter.
Men först kommer onsdagen me all sin härlighet å då tänker jag ha slutat vara sjuk.
Sådeså.
Jag hade som sagt en fantastiskt rolig helg med det brokiga gäng människor som kallas kollegor. Det blev, förutom mycket sol, också mycket god mat och dryck, fotboll, å massa skratt. Som sig bör.
Febern gjorde sig hemmastadd i mig redan i lördags, det är väl vad man bokstavligt talat kan kalla resfeber, men är inget som alvedon å en jäkla vilja inte kan rå på.
Det kan ha haft med febern att göra, men jag tror inte det, i vilket fall så satt jag på flygplanet hem å kände mig mer säker än nånsin på att den där boken jag tänker skriva i mitt liv snart ska bli av. Den började lixom ta fart i mitt huvud utan att jag behövde anstränga mig särskilt och redan då kände jag mig som en författare, ni vet de där som brukar säga att berättelserna skriver sig själva.
Det enda som oroar mig lite med det är att mina skrivartankar verkar fungera bäst på tåg eller flygplan. Det kan me andra ord bli en dyr bok att skriva. Dyr och tidskrävande. När jag säger att tid å pengar är det enda jag har så ljuger jag.
Nu är det åter den vanliga verkligheten, fast lite mer levande dag för dag med all denna vår som blir tydligare by the minute. Följande två veckor har en massa röda dagar som innebär ledighet å sen är det rätt vad det är maj. Maj som ju egentligen betyder sommar. Typ. Innan man vet ordet av är det alltså semester och en liten tid av myggbett, grillningar, rosé i trädgården och att knappt komma ihåg allt det dryga elände som kallas vinter.
Men först kommer onsdagen me all sin härlighet å då tänker jag ha slutat vara sjuk.
Sådeså.
Kommentarer
Trackback
