Som olika referenspunkter.
Om man inte har åldersnoja, men gärna vill ha det, går det alldeles utmärkt att låna min dotter lite. Hon vet nämligen ganska exakt vad som ska sägas för att man ska känna sig som att livet är på väg att försvinna som sand mellan fingrarna.
Frukostsnack:
När jag blir gammal (typ 80 i min värld) ska jag bara lalla runt i mitt hus vid havet å göra vad jag känner för, när jag känner för det, vilket troligen innebär att dricka minst ett glas vin om dagen å kanske också röka lite för mycket, eftersom man kan göra sånt när man är så gammal, utan att det då gör nån större skillnad.
"Hmm, då ska jag nog bara va gammal å göra mest ingenting."
"Nämen, alltså jag menar när du är typ 40"
WTF? Måste jag göra nåt annat när jag är 40? Å ska jag veta det redan nu?
"När jag är 40??"
För det första är det förresten en evighet tills jag är 40, för det andra är inte 40 att vara gammal!
"Jaa... det börjar ju närma sig.."
"Haha. Tack. Kul. Drick upp din mjölk nu."
...
Helvete. Jag är faktiskt närmre 40 än 20...
...
Vad vill jag göra då?
...
Tiden går så fort. Jag har tillexempel bott i min lägenhet i 2,5 år nu -näst längsta boendet sen jag flyttade hemifrån för 15 år sen - men det känns som bara några månader...
...
Herregud, i den här takten är jag 40 vilken dag som helst!
...
...
Note to self:
Påminn gärna dottern om hennes ålder och situation vid just de tillfällen i livet då hon inte vill bli påmind. Gör gärna det.
Kommentarer
Trackback
