Angies Värld

Dag två av sista semesterveckan å det kryper i hela min kropp av rastlöshet, längtan, småpanik å lättnad på samma gång. Det var bra för mig att komma ifrån den där ön nu, det var lixom dax att hitta distansen till det som kommit för nära å till det som ändå varit för långt ifrån. 

Sista veckan, å jag spenderar den me dottern. Jag vet att jag inte kommer vinna nåt mammapris i år heller, då min energi inte riktigt räcker till en massa roliga upptåg, å jag vet att jag borde varit bättre förberedd och organiserad, men jag orkar inte. Istället önskade jag mest hela förmiddagen att nån kunde komma å presentera en paketlösning för återstoden av veckan så jag skulle slippa tänka, men eftersom sånt bara händer i filmer där det är tjocka tanter med trollspö inblandade packade vi en väska med lite random kläder  - bara ett par skor så jag vet i fan vart jag tänkte att vi skulle åka egentligen - , cabbade ner å drog iväg.
Kände mig very Thelma å Louise i en liten stund, med vinden blåsande i håret å alla möjligheter framför oss.
Tre mil senare stannade vi hos pappa och det började dugga.
Man kan säga att sånt förtar en Alla-möjligheter-i-världen-känsla något.

Äh, jag tar tag i nya planer imorn då.