Som ett liv bland andra.
Det är inte så att jag ogillar folkmassor, jag gillar bara inte när människor - å jag vågar inte ens fundera på vart alla dessa udda individer kommer ifrån - trängs ihop i en samling av foppatofflor, indianer å langosvagnar på ställen som normalt inte är så fyllt av folk. Typ Rondellstadens kullerstensgator.
Missförstå mig rätt, det är toppen att det händer nåt i stan, men jag orkar bara inte va mitt ibland det.
Faktum är att idag är en såndär dag som jag inte riktigt orkar vara nånstans, men ändå håller på att få krupp om ingenting händer. Ni vet, den där känslan av att nåt kryper i kroppen, att kläderna sitter för hårt, att kaffet inte kan bli klart tillräckligt snabbt å att det inte finns nån som håller de skakande händerna. Den känslan har jag idag.
Jag undrar såklart om det nånsin ska bli nåt mer av det där dejtandet som skulle nystartas efter sommaren, jag funderar på hur jag ska undvika att rånas på sjutton tusen av bilverkstaden (och hur länge till jag kan köra me bilen utan åtgärder), jag tänker på allt som ska göras på jobbet efter semestern, jag försöker pussla ihop helgerna framöver, klurar på kläder å presenter till kommande två bröllop och önskar mig åtminstone en natt med god sömn rakt igenom.
Det kallas tydligen livet.
Kommentarer
Trackback
