Som att nästan bli bortgift.

Igår var jag på stan me syrran å shoppade julklappar då en för mig okänd kvinna - med överdrivet mycket smink och ögonbryn som gjorde att hon påminde om den elaka häxan i vilken Disney-film som helst - frågade mig om jag var upptagen. Jag trodde att hon menade just i stunden, å kanske syftade på det faktum att jag hade headset i öronen å en telefon i handen. Det gjorde hon inte. Hon ville gifta bort sin son.
Det födde en del tankar kan man säga.. Om andra traditioner och kulturer, å om hur det hade varit om jag hade levt så. Nu har jag förvisso hittat en man som mina föräldrar fullkomligt älskar - han har blivit svärmorsdrömsförklarad både en å tre gånger -  å som de me glädje hade valt om det var upp till dem, men valet är ju främst mitt å jag kan inte tänka mig in i att det skulle vara på nåt annat sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0