Som att nästan bli bortgift.
Igår var jag på stan me syrran å shoppade julklappar då en för mig okänd kvinna - med överdrivet mycket smink och ögonbryn som gjorde att hon påminde om den elaka häxan i vilken Disney-film som helst - frågade mig om jag var upptagen. Jag trodde att hon menade just i stunden, å kanske syftade på det faktum att jag hade headset i öronen å en telefon i handen. Det gjorde hon inte. Hon ville gifta bort sin son.
Det födde en del tankar kan man säga.. Om andra traditioner och kulturer, å om hur det hade varit om jag hade levt så. Nu har jag förvisso hittat en man som mina föräldrar fullkomligt älskar - han har blivit svärmorsdrömsförklarad både en å tre gånger - å som de me glädje hade valt om det var upp till dem, men valet är ju främst mitt å jag kan inte tänka mig in i att det skulle vara på nåt annat sätt.
Det födde en del tankar kan man säga.. Om andra traditioner och kulturer, å om hur det hade varit om jag hade levt så. Nu har jag förvisso hittat en man som mina föräldrar fullkomligt älskar - han har blivit svärmorsdrömsförklarad både en å tre gånger - å som de me glädje hade valt om det var upp till dem, men valet är ju främst mitt å jag kan inte tänka mig in i att det skulle vara på nåt annat sätt.
Kommentarer
Trackback