Som att sluta cirkeln.

2011 var händelserikt å very much karusell på vilken nöjespark som helst, ibland rolig, ibland läskig, med skratt å med tårar, men alltid väldigt underhållande.
Jag skulle vilja påstå att detta var året då cirkeln blev sluten, då allt fick sin förklaring, året då jag åkte bort för att komma hem.
Allt som händer präglar oss hela tiden, men det var den där sommardagen på båten i Göteborgs skärgård som skulle komma att ge störst avtryck. Då när jag med min pricka klänning å solen i ögonen hittade mannen i mitt liv - kanske var det han som hittade mig, kanske hittade jag mig själv precis samtidigt - å inget skulle nånsin bli som förut igen när jag tillslut föll in i honom å hans stora hjärta.



Jag skulle kunna sväva iväg i nåt slags försök att sammanfatta helheten, men allt som finns att säga om detta året är redan sagt - mina tankar å ord under dagar, veckor å månader har gett er bilden av min lilla värld - å inget av det kommer nånsin tillbaka.
Det enda jag har kvar att säga 2011 är Gott nytt år, å tack för att ni finns!
Kram

...jag har lämnat mina rader
så länge jag minns
med ett tvivelaktigt mål
för att du syns överallt
är det inte säkert att du finns
det är en konst att bara fylla hål

jag minns vad jag minns
och jag har glömt vad jag glömt
det behöver inte ens ha hänt
det kan ha varit länge sen
men jag kan också ha drömt
det är en känsla som jag alltid känt

jag tror det lugnar sig nu
alla tvära kast
det lilla hjärtat det pulserar än
jag har suttit här och lyssnat
till en sträng som brast
nu har jag lust att ta ton igen

jag ska ingenstans
jag bara bryter lite is
det sägs att allting vänder
och det stämmer väl på sätt och vis
när en stannfågel ger sig av...

(/L. Winnerbäck - husguden)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0