Som en lucia.

Tissel och tassel, långa vita linnen, kransar eller glitter och röda band. Samma sak under i princip hela min skoltid, ibland med krona i håret, ibland med ljus i handen.

"I mörka natten i midvintertid, men se då nalkas lucia
Hon kommer den goda med ljuset hit
hon kommer med hälsning om julefrid
hon kommer med ljus i sin krona..."

I det gamla reservsjukhuset som hade blivit skola - där den stod är det nu bara en äng, jag var där för ett tag sen och mindes det som var då, men det är en annan historia - med dess tråkiga koridorer som såg likadana ut vart man än gick, fylldes aulan med elever i väntan på oss. Inskridande med levande ljus å gåshud på armarna sjöng vi om ljusets bud i rena stämmor och höga toner.

"Välkommen du goda med ljuset hit
välkommen med hälsning om julefrid
välkommen med ljus i din krona..."

För mig är lucia fullkomligt magiskt, med en stämningsfull känsla som är svår att uppbringa på nåt annat sätt.
Jag har väldigt många luciaminnen, alltifrån lekis till att vara skolans lucia i 6an, till Lions lucia med besök i hela kommunen, till gymnasiet och min sista gång i det långa vita linnet. Varje år är det samma känsla, varje år vill jag också vara en av dem som sjungande skrider fram med doften av stearin. Varje år saknar jag det.
I år saknar jag dessutom ljuset mer än vanligt, i en stad som bara är grå. Faktum är att l i t e snö nu vore på sin plats tillåme i min värld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0