Som ett julfirande.
För att vara en så kort julhelg som det ändå är blir det väldigt mycket jufirande för min del. Ikväll ska det sista fixas å väskan packas, sen bär det av mot julfirande i dagarna fyra. Vi ska hinna med fem ställen på olika orter, men för första gången är jag inte längre det minsta stressad över det.
Plötsligt å helt oförberett slog lugnet ner i mig, å jag fick den där sköna känslan av att allt löser sig. Visst, vi ska åka runt, men vi hinner faktiskt landa på varje ställe, vi hinner umgås å mysa med nära å kära, vi hinner äta å dricka gott, å vi hinner andas.
Jag minns inte när jag senast såg fram emot en julhelg så mycket som i år, å jag längtar lika mycket efter den högljudda tillställning som julen blir med min stora familj som efter lugnet på västkustön med mannen å hans mamma. Jag längtar efter att rummet fylls av sönderrivet julklappspapper å hur barnen försöker överrösta varandra med sina jubel, jag längtar efter mys framför brasan å de glada skratten när julklappsspelet ska avgöras. Jag längtar efter stämningen i kyrkan - varje år sjunger jag i kyrkan på julafton, å hela familjen sitter lydigt i bänkarna - efter att tränga ihop oss i den vedeldade badtunnan, efter mat å dryck å skog å havsluft.
Jag längtar helt enkelt efter allt det där som är jul. På alla sätt man kan tänka sig.
