Som att flyga fritt.
När jag var liten ville jag bli flygvärdinna. Ingen konstig dröm alls för en liten flicka.
Det vill jag dock inte längre.
För helt ärligt, nåt mer oglammigt jobb får man nog leta efter. Å de flesta piloter är inte ens snygga.
Däremot är jag fortfarande fascinerad av själva flygandet.
Tvärtemot mitt kontrollbehovs förnuft gillar jag att flyga. Fast jag egentligen är helt utlämnad åt mitt öde då. I nån annans kontroll.
Men just där bryr jag mig inte. Que sera sera! Antingen landar vi å jag överlever eller så störtar vi å jag dör. Vissa saker kan man lixom inte påverka ändå.
Så alltså, flyga känns märkligt nog bra.
Till och från helgens kickoff i Palma blev det några flygningar. Kastrup - Berlin - Palma å samma väg tillbaka.
Jag vill säga att allt stök runtomkring flygning inte alls gillas. Incheckning, köande, säkerhetskontroller, taxfeebutiker, väntande.. Efter några omgångar av det där är man rätt trött på det. Kan va så att jag tillåme uttryckte att parfymstinkande taxfreebutiker kan dra åt helvete.
Anyhow. Sånt glöms snart bort.
Däruppe i luften, när sikten är klar å Alperna breder ut allt sitt vackra, så glöms det bort.
Inflygningen över Berlin var oxå en ett litet stycke magi i sig. Så nära hustaken så det kändes som man kunde nudda dem, tusen miljoner lampor å oändligt många fler drömmar. Allt ur ett uppifrån-perspektiv. Sånt ger mig lyckoilningar.
Det viktigaste är inte alltid vart man flyger. Eller hur långt.
Ibland handlar det bara om att flyga alls.
Lämna kontrollen å flyga fritt.
