Rösträtt.
Ibland när jag är trött så hörs det på min röst. Den ramlar lixom ner några tonlägen å blir hes. Helt fel.
Idag skulle jag inte klara en röstidentifiering om mitt liv hängde på det.
Helgen har alltså fortfarande spår kvar.
Förut ringde jag en kund å möttes då av min egen röst på telefonsvararen. Pigg å ohes förklarade jag att man har åtta olika val. Jag valde förresten det sista.
Det blir ju lite sådär konstigt att låta som jag gör idag när man har rösten som ett av sina arbetsredskap. Men det blir ännu värre när jag tappar rösten. Det händer nämligen oxå då å då. När jag, som tenderar att prata ganska mycket, inte kan prata alls. Man blir nästan som någon annan då. Oidentifierad.
En gång hände rösttappet precis vid lucia. Jag var femton år å en av nio i Lions luciatåg där varje röst va viktig.
Det märkliga då var att jag faktiskt kunde sjunga precis som vanligt.
Inte prata ett endaste ord - men sjunga. Har väl att göra me hur man använder stämbanden.
I vilket fall var det då en man som efteråt berömde min sång trots halvsproblem å sen uppmanade mig att va rädd om brösten. Brösten! Jag bara stod å gapade.
Såklart sa han inte brösten, utan rösten. Uppenbarligen hade jag även fel på öronen då. Tur att han inte förväntade sig nåt svar.
Nu för tiden passar jag mest på att göra lite roliga röstjobb när jag är hes.
Tyvärr kommer inte hesman att sitta i tills på fredag, då jag ska sända radio igen, annars är det en perfekt rockröst.
Allt handlar om hur man vinklar problemet.
Ibland blir felstämd ändå rösträtt.
Idag skulle jag inte klara en röstidentifiering om mitt liv hängde på det.
Helgen har alltså fortfarande spår kvar.
Förut ringde jag en kund å möttes då av min egen röst på telefonsvararen. Pigg å ohes förklarade jag att man har åtta olika val. Jag valde förresten det sista.
Det blir ju lite sådär konstigt att låta som jag gör idag när man har rösten som ett av sina arbetsredskap. Men det blir ännu värre när jag tappar rösten. Det händer nämligen oxå då å då. När jag, som tenderar att prata ganska mycket, inte kan prata alls. Man blir nästan som någon annan då. Oidentifierad.
En gång hände rösttappet precis vid lucia. Jag var femton år å en av nio i Lions luciatåg där varje röst va viktig.
Det märkliga då var att jag faktiskt kunde sjunga precis som vanligt.
Inte prata ett endaste ord - men sjunga. Har väl att göra me hur man använder stämbanden.
I vilket fall var det då en man som efteråt berömde min sång trots halvsproblem å sen uppmanade mig att va rädd om brösten. Brösten! Jag bara stod å gapade.
Såklart sa han inte brösten, utan rösten. Uppenbarligen hade jag även fel på öronen då. Tur att han inte förväntade sig nåt svar.
Nu för tiden passar jag mest på att göra lite roliga röstjobb när jag är hes.
Tyvärr kommer inte hesman att sitta i tills på fredag, då jag ska sända radio igen, annars är det en perfekt rockröst.
Allt handlar om hur man vinklar problemet.
Ibland blir felstämd ändå rösträtt.
Kommentarer
Trackback
