Som fredagsfull.
"Det var en sådan kväll då man längtar, fast man vet inte vart."
Jag är så obeskrivligt trött.
Större delen av veckan har varit som i en dimma. Veckans sista jobbtimmar spenderades i studion där jag med samlade krafter gjorde mitt bästa för att inte somna på plats.
Jag hade massor kul förfrågningar för kvällen, i kategorierna partajande, drinksurr eller sushimys. Men det gick inte. Soffan blev min räddare å ett glas rött mitt sällskap.
Nu går jag på nån slags övertid. Energi som inte finns på riktigt.
Ibland vill man så mycket mer än vad som är möjligt. Ibland måste man det man inte vill.
Denna helgen är den enda helt obokade innan påsk. Jag inser att vila är ett måste.
Förnuftet hittar sin plats då å då.
Fredagar är ju såna nu för tiden. Såna som man snubblar sig igenom för att landa i soffan. Inte direkt häftigast i stan heller.
När slutade man vara fredagsfull å började bli full av fredagströttma?
När blev På spåret mer underhållande än en kväll på krogen?
När fan blev jag vuxen egentligen?
För övrigt är jag full. Av längtan.
