Som luft under mina vingar.

Det blåste kallt, men ändå. Jag inser såhär i efterhand - för efterklok är det lättaste klok att vara - att jag borde varit utomhus mer i helgen. Andats havsluft som en tok, eftersom den inte finns att tillgå i skogen. Alltså, skogen som i Rondellstaden mitt mellan kusterna.
Vem vet när det blir tillfälle för havsluft igen. Om man ändå kunde spra den i en burk eller så.
Märkligt hur det kan vara sån skillnad på luft å luft, å hur en sort kan få en att verkligen leva medan en annan sort mest håller en levande. Eller i värsta fall, å mörka nätter, bara överlevande.
Men oavsett skog eller hav så doftar luften åtminstone vår nu.
Det är bra nog. I guess.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0