Som mer kär än lek.
"You're not perfect, sport. And let me save you the suspense. This girl you met, she's not perfect either. But the question is, whether or not you're perfect for each other."
Ingen är perfekt. Så är det.
Vet man det så blir kärlek oftast lite enklare att hantera, därmed inte nödvändigtvis särskilt enkel ändå.
Jag vet att jag har blivit mer cynisk. Det har väl me vuxengrejen att göra kan jag tro. Ju äldre man blir, å ju mer man lever, så lär man sig. Inget är enkelt.
Vid dagens lunch avhandlades återigen ämnet Att lära känna någon. Eller dejta, som det oxå kallas.
Har konstaterat att det är överskattat. Visst, det kan vara spännande å så, men det är ju inte på riktigt. Det är en lära-känna-fas. Innan man lär känna varandra på riktigt. Som jag har skrivit innan, det häftiga är ju att lära känna någon som man redan känner.
När alla de där praktiska sakerna är avklarade, när man har träffat familjen, när man vet vad som önskas å vad som förväntas.
När man har lärt sig vilka grejer som underlättar ett taskigt morgonhumör, eller vad som önskas efter en jävlig tisdag.
När man förstår det lilla som behövs för att göra de stora orden verkliga.
När man inte behöver fråga om det ska va mjölk i kaffet eller hur många minuter ägget ska koka.
När man kan vara vacker me nyvakna ögon i en sliten t-shirt.
När man har bestämt sig.
Det är då man har insett att personen i fråga inte är perfekt, bara en i världen. Men mycke mer än så ändå.
Jag vet, som singel glorifierar man förhållanden. Precis som man gör tvärtom när man i ett förhållande för hundrade gången svär över otvättade strumpor som slängts på golvet, eller nåt annat trivialt.
Det kanske är då man borde börja dejta varandra istället.
Då när man känner varandra sådär lite för väl.
Då kan det vara dax att titta me nya ögon. I en hel å ren t-shirt.
Det kan helt enkelt finnas en anledning att det heter kär-lek.
Först kär. Sen lek.
För om du inte känner personen i fråga är det svårt att leka me samma regler.
Ingen är perfekt. Så är det.
Vet man det så blir kärlek oftast lite enklare att hantera, därmed inte nödvändigtvis särskilt enkel ändå.
Jag vet att jag har blivit mer cynisk. Det har väl me vuxengrejen att göra kan jag tro. Ju äldre man blir, å ju mer man lever, så lär man sig. Inget är enkelt.
Vid dagens lunch avhandlades återigen ämnet Att lära känna någon. Eller dejta, som det oxå kallas.
Har konstaterat att det är överskattat. Visst, det kan vara spännande å så, men det är ju inte på riktigt. Det är en lära-känna-fas. Innan man lär känna varandra på riktigt. Som jag har skrivit innan, det häftiga är ju att lära känna någon som man redan känner.
När alla de där praktiska sakerna är avklarade, när man har träffat familjen, när man vet vad som önskas å vad som förväntas.
När man har lärt sig vilka grejer som underlättar ett taskigt morgonhumör, eller vad som önskas efter en jävlig tisdag.
När man förstår det lilla som behövs för att göra de stora orden verkliga.
När man inte behöver fråga om det ska va mjölk i kaffet eller hur många minuter ägget ska koka.
När man kan vara vacker me nyvakna ögon i en sliten t-shirt.
När man har bestämt sig.
Det är då man har insett att personen i fråga inte är perfekt, bara en i världen. Men mycke mer än så ändå.
Jag vet, som singel glorifierar man förhållanden. Precis som man gör tvärtom när man i ett förhållande för hundrade gången svär över otvättade strumpor som slängts på golvet, eller nåt annat trivialt.
Det kanske är då man borde börja dejta varandra istället.
Då när man känner varandra sådär lite för väl.
Då kan det vara dax att titta me nya ögon. I en hel å ren t-shirt.
Det kan helt enkelt finnas en anledning att det heter kär-lek.
Först kär. Sen lek.
För om du inte känner personen i fråga är det svårt att leka me samma regler.
Kommentarer
Trackback
