Som filmfångad.
"Sadness be gone, let´s be people who deserve to be loved, who are worthy, cause we are worty."
Så jag såg en film ikväll. Romantisk komedi. Very Angiestyle.
Jag gillar helt enkelt filmer som får mig att må bra. Som får mig att tro lite mer på mänskligheten å som får mig att tycka att de vissnande tulpanerna i vasen på bordet fortfarande är nåt av det vackraste.
Att filmen sen får mig att vilja ringa någon å lämna ett perfekt meddelande på telefonsvararen, som han ska sitta jämte telefonen å lyssna på för att sedan komma hit å ta mig me storm me en "You had me at hello"-kommentar, är en sidogrej. Telefonen i fallet är för övrigt en fast telefon me en svarare som blinkar när det finns ett meddelande att lyssna av. Tänk hörni, när man fick vänta tills man kom hem för att få den blinkande lampans dom. Ibland har man anledning att sakna världen innan mobilerna.
Som sagt, totally sidogrej.
Men trots alla sidogrejer jag fastnar i, för tro mig att de är många, så har ju filmen gett mig det som önskades. En bra känsla i grunden.
Jag tror att den också fick mig att våga gå lite till. Om du snubblar, res på dig, borsta bort smutsen, å `walk it off´. Ibland är det precis så enkelt.
Att det inte blev som man trodde betyder nödvändigtvis inte att det inte blir bra ändå.
HappyThankYouMorePlease
Det är en konst i sig att va tacksam för det man har, men ändå våga be om mer.
Så jag såg en film ikväll. Romantisk komedi. Very Angiestyle.
Jag gillar helt enkelt filmer som får mig att må bra. Som får mig att tro lite mer på mänskligheten å som får mig att tycka att de vissnande tulpanerna i vasen på bordet fortfarande är nåt av det vackraste.
Att filmen sen får mig att vilja ringa någon å lämna ett perfekt meddelande på telefonsvararen, som han ska sitta jämte telefonen å lyssna på för att sedan komma hit å ta mig me storm me en "You had me at hello"-kommentar, är en sidogrej. Telefonen i fallet är för övrigt en fast telefon me en svarare som blinkar när det finns ett meddelande att lyssna av. Tänk hörni, när man fick vänta tills man kom hem för att få den blinkande lampans dom. Ibland har man anledning att sakna världen innan mobilerna.
Som sagt, totally sidogrej.
Men trots alla sidogrejer jag fastnar i, för tro mig att de är många, så har ju filmen gett mig det som önskades. En bra känsla i grunden.
Jag tror att den också fick mig att våga gå lite till. Om du snubblar, res på dig, borsta bort smutsen, å `walk it off´. Ibland är det precis så enkelt.
Att det inte blev som man trodde betyder nödvändigtvis inte att det inte blir bra ändå.
HappyThankYouMorePlease
Det är en konst i sig att va tacksam för det man har, men ändå våga be om mer.
Kommentarer
Trackback
