Låg batterinivå.
Både resan å målet tog extremt mycke på krafterna.
Jag är trött, av nån konstig anledning lite hungrig, me huvudet fullt av intryck som fortfarande inte hunnit sorteras å tankar sen tidigare som inte hunnit klarna.
Som ett dåligt batteri i laddningsbehov. På inget sätt i takt med en ny vecka.
Men det kommer.
Ikväll är det soffläge trots tusen saker som behöver göras. Laddning.
Imorn hämtar jag dottern efter jobbet, handlar, tvättar kläder å har en fullkomligt vanlig tisdag. Ny uttömning.
Måste planera å strukturera lite. Minst fram till midsommar som det känns.
Våren är lite lurig så, me alla sina löften om ljus å värme, som gör att man intet ont anande kan springa för fort i ren glädje å förhoppning. Planering å struktur är därför viktig.
Lite hjälp skadar inte heller emellanåt.
Jag är inne i en bokläsarsväng igen. Maler böcker. Helt utan medvetet val har det blivit böcker om balanserande kvinnor. Såna som försöker göra allt, samtidigt som de reder ut livet å vad de vill me sina runt 30.
Lite igenkänning alltså.
Livet är ofta en balansgång mellan ordning å kaos. På höga klackar.
Felet många gör är att gå ensam, utan att för den skull sakna sällskap. Snubbelrisken ökar markant då, I tell you.
En sak har jag lärt mig. Ensam är sällan stark.
Ensam är bara ensam.
Jag är trött, av nån konstig anledning lite hungrig, me huvudet fullt av intryck som fortfarande inte hunnit sorteras å tankar sen tidigare som inte hunnit klarna.
Som ett dåligt batteri i laddningsbehov. På inget sätt i takt med en ny vecka.
Men det kommer.
Ikväll är det soffläge trots tusen saker som behöver göras. Laddning.
Imorn hämtar jag dottern efter jobbet, handlar, tvättar kläder å har en fullkomligt vanlig tisdag. Ny uttömning.
Måste planera å strukturera lite. Minst fram till midsommar som det känns.
Våren är lite lurig så, me alla sina löften om ljus å värme, som gör att man intet ont anande kan springa för fort i ren glädje å förhoppning. Planering å struktur är därför viktig.
Lite hjälp skadar inte heller emellanåt.
Jag är inne i en bokläsarsväng igen. Maler böcker. Helt utan medvetet val har det blivit böcker om balanserande kvinnor. Såna som försöker göra allt, samtidigt som de reder ut livet å vad de vill me sina runt 30.
Lite igenkänning alltså.
Livet är ofta en balansgång mellan ordning å kaos. På höga klackar.
Felet många gör är att gå ensam, utan att för den skull sakna sällskap. Snubbelrisken ökar markant då, I tell you.
En sak har jag lärt mig. Ensam är sällan stark.
Ensam är bara ensam.
Kommentarer
Trackback
