Angies Värld

"Ett fruset ögonblick. Monterat inom glas och ram.
En kort sekund som stannat kvar. Av berusande dag."

Livet är ju som bekant fullt av ögonblick.
Stora, små, förstörda, oberörda, förstorade, bortglömda, eller för alltid i vårt minne.
Oftast pratar vi om de ljusa minnena. De som får våra små hjärtan att göra volter av lycka.
Även om de jobbiga stunderna kanske rent av är fler. Djupare. Svårare.
Det är ett annat ögonblick.

Förra våren var en tuff period för mig.
Jag hade fastnat i min ensamhet å min rastlöshet, trots att jag alltid va omringad av människor.
Jobbet var min trygghet å jag la därför all min energi å lite till där. Uppskattning kan mätas på olika sätt å jag behövde den överallt.
Så jag jobbade, körde på i trehundrafemtio så som man gör när man tror att man är oumbärlig å inte kan säga nej, tog hand om allt å alla.. utom mig. Det blev mer å mer intensivt, me korta pauser för att gå in på toa å gråta, innan jag fortsatte igen. Ignorerade varningslamporna som, om de hade funnits i fysisk form, blinkade värre än Vegas alla neonljus.
Till slut var jag så trött, så slutkörd, att det inte gick mer. Jag rasade ihop i min soffa en kväll, blev en liten hög som bara grät. Jag orkar inte mer. Orden lixom hulkades fram till en minst sagt orolig lillebror som av ett under råkade vara hos mig då när allt brast. Jag. Orkar. Inte. Mer.
I den stunden kände jag mig så maktlös. Som att allt jag kunde å allt jag var bara försvann.

Det hade kunnat bli en hårdare smäll om jag inte haft människor omkring mig som agerade direkt.
Lillebror var en av dem. Han ringde min chef, som i sin tur beordrade mig direkt till läkare och viss sjukskrivning.
Vägen tillbaka blev därför lättare än för många andra, även om den var svår å snårig.
Jag tar fortfarande steg tillbaka ibland, får lixom påminna mig själv. Om mig. Men jag kommer aldrig gå så långt tillbaka som till den där dagen när allt brast.
En annan dag. Ett annat ögonblick.


~ Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg ~