Dag 26. Mina rädslor.

"Det är svårt att vara modig när du bara är ett mycket litet djur".

Det är Nasses ord. Den lilla ängsliga grisen som är kompis me Puh, ni vet.
Han har rätt. Det är svårt att va modig alls när man är rädd. Oavsett om man är ett litet djur eller inte.

En scen i Dirty Dancing, filmen jag har sett minst hundra gånger, handlar om rädsla och hur orädd man kan framstå inför andra.
Johnny säger till Baby att hon inte verkar rädd alls. För nåt.
Hon kontrar me att förklara att hon är rädd för allt. Å mest av allt rädd för att lämna honom, och aldrig mer känna för någon så som hon känner när de är tillsammans. (en betydligt bättre scen än jag får den att verka, jag lovar)

Poängen me Dirty dancing-förklaringen är följande:
Spindelfobi, höjdskräck å Per Morberg i all ära, men rädsla grundad i kärlek är nog faktiskt den vanligaste ändå.
Den har ju så mycket med någon annans känslor att göra oxå. Å känslor över lag kan man ju som bekant inte styra över. Då är det lätt att rädslan kommer på köpet.
Rädsla att ge sig hän, rädsla att bli lämnad, rädsla att bli beroende, rädsla att inte räcka till, rädsla att tröttna..
Läskigt är det. Vad kärlek kan göra me oss. Läskigt å härligt.
Skräckblandad förtjusning at its best.

"För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig".

Jag har blivit räddare me åren. Både gällande kärlek å höjder.
Å massa andra saker me för den delen.
Rädslor handlar ju enkelt om att inte ha kontroll. Kontrollmänniskan i mig har me andra ord blivit större.
Trots det så gillar jag att utmana mina rädslor lite ibland.
Eller, gillar gör jag kanske inte alltid. Men jag utmanar ändå.
Det är ju enda sättet att sluta vara rädd. Förstå för att ta kontroll.
Den gamla klyschan att våga för att vinna har ju trots allt en poäng.
Å ibland får man låtsas sålänge.
Fake it till you make it.


"Du darrade bara invärtes, sa Puh, och det är det modigaste sättet att inte darra, som finns för ett Mycket Litet Djur"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0