Dag 7. Min bästa vän.

Pernilla. Så heter min bästa vän.
Fast jag kallar henne Pillan.
Å hon är snarare min andra hälft. Mer eller mindre.
Fast utan det romantiska å sexuella som man förhoppningsvis får av en hälft i vanliga fall.
Kanske som gifta väldigt länge då, me andra ord.

Det roliga är att vi i många fall är exakt likadana, mest i tänk å tyck. I andra fall varandras totala motsatser, tillexempel när det gäller matlagning, eller att våga falla fritt.
Men det funkar väl så antar jag. Motsatserna kompletterar där det behövs.
Många undrar om vi är vänner sen vi va små, för det är lätt att tro.
Så är det inte. Vår vänskap är av den där ovanliga sorten som hittas när man är vuxen.
Kanske just därför den är så stark. För man har lärt sig att känna igen, å hålla fast, när man hittar nåt så bra som det vi har.

Hon finns där, som en vän ska finnas, i alla lägen.
Dag eller natt. Under Greklandssol eller på en förbannad jävla snöig tisdag.
Hon har stort hjärta, innerlig värme å gör de godaste köttbullar jag nånsin har ätit.
Vi skrattar å gråter ihop. Å ger varandra anledningar å förståelse att göra det oxå.
Delar systerligt.
Ena dagen skumpa, andra dagen näsdukar. Alltid choklad.

Det är alltså vi som är vi. Nödvändiga för varandra som vilka två delar som helst.
Yin å Yang.
Piff å Puff.
Ler å Långhalm.

Angie å Pillan.
Vi.
  


Kommentarer
Postat av: pillan

Sååå mycket kärlek till dig!!!!!

2011-01-07 @ 22:52:30
Postat av: Ullis

Åh, vad rörd jag blir när jag läser detta! Så roligt att ni har fått en sån stark vänskap. Jag både avundas och glädjs med er. Kram till er båda!

2011-01-08 @ 20:12:11
URL: http://ullisinreallife.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0