Det är bara regn som faller.

Tända ljus å ett glas rödvin.
Jag sitter i soffan å lyssnar på regn.
Det var längesen å jag kan inte låta bli att gilla ljudet.
Mest för att det påminner om vår.
Å kanske för att det är skönt att höra nåt falla.

Som Winnerbäck sjunger i Psalm i januari:

"Fenomena du står tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår
Fenomena du är tusental av nykterhet och svaren där jag går
lika jungfrulik som morgonen om våren bortom stan
lika liten som ett sommarregn för dom som inte hörde vad du sa
här lever drömmen om det största som en bubblande vulkan
jag går och säger till mig själv snart är det vår, då faller regnet inte jag"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0