Som att fånga en fjäril.

Där fäktar en fjäril mot rutan, på fel sida friheten, och jag tänker på hur det där med att fånga fjärilar är nåt man gör som barn, och desto mer som vuxen - fast då lite mer omedvetet å inte med så stor å synlig håv. Det är inte mitt påhitt, mannen med de kloka orden har sjungit om det för mig.


"... att fånga en fjäril som vill
fälla vingarna ut över världen
en fjäril som flyger mellan oss ibland
vi kallar den lycka
den är svår att fånga
den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst
vilken fjäril som helst
vilken kärlek som helst
hur som helst så kan vi sjunga tillsammans
om en längtan som aldrig blir still
för alla som som aldrig vet vad vi vill
det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till att fånga en fjäril..."


Jag vet, jag måste sluta knarka Winnerbäck nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0