Angies Värld

Jag gick alltså ner på stan för att köpa sladd, och lyckades efter ett tag lokalisera butik som hade sladd, samt rätt sladd att köpa, utan större förvecklingar. Lyckligtvis. Dock slumpade det sig så att jag, i samma veva som jag klev utanför dörren, tappade alla möjligheter till kommunikation då det tydligen blev nåt vajsning med telenätet. Om du - helt utan grund , men ändå - precis har skämtat om att du ska hänga dig i ovan nämnda sladd och sen postat det på din blogg, kanske det inte är allra lämpligaste situationen att hamna i. (Åtminstone vill jag nog tro att nån skulle kunna bli lite orolig) Om du dessutom är alldeles själv med noll övriga möjligheter att komma i kontakt med någon vän i din geografiska närhet eftersom du inte vet vart någon befinner sig, gör det inte heller saken roligare. Men nånstans där i ösregnet lyckades jag i alla fall på tag på L, som bjöd på pannkakor å några kloka ord innan hon körde mig hem för att minska dränktkattutseendet.

Nu sitter jag följdaktligen hemma i vännens lägenhet (som saknar tv), hoppas på att få tillbaka täckning på telefon å dator - vilket visar sig vara de centrala verktygen i mitt liv -  och därför har en aning för mycket tid till mina egna tankar medan regnet fortsätter rasa ner.

Jag skulle vilja påstå att det är en av de där stunderna när livet känns orättvist även om man jämför med barnen i Afrika (de har ju åtminstone sol) - men det kanske inte är så himla PK att göra så jag låter bli.

Jag gick alltså ner på stan för att köpa sladd, och lyckades efter ett tag lokalisera butik som hade sladd, samt rätt sladd att köpa, utan större förvecklingar. Lyckligtvis. Dock slumpade det sig så att jag, i samma veva som jag klev utanför dörren, tappade alla möjligheter till kommunikation då det tydligen blev nåt vajsning med telenätet. Om du - helt utan grund , men ändå - precis har skämtat om att du ska hänga dig i ovan nämnda sladd och sen postat det på din blogg, kanske det inte är allra lämpligaste situationen att hamna i. (Åtminstone vill jag nog tro att nån skulle kunna bli lite orolig) Om du dessutom är alldeles själv med noll övriga möjligheter att komma i kontakt med någon vän i din geografiska närhet eftersom du inte vet vart någon befinner sig, gör det inte heller saken roligare. Men nånstans där i ösregnet lyckades jag i alla fall på tag på L, som bjöd på pannkakor å några kloka ord innan hon körde mig hem för att minska dränktkattutseendet.

Nu sitter jag följdaktligen hemma i vännens lägenhet (som saknar tv), hoppas på att få tillbaka täckning på telefon å dator - vilket visar sig vara de centrala verktygen i mitt liv -  och därför har en aning för mycket tid till mina egna tankar medan regnet fortsätter rasa ner.

Jag skulle vilja påstå att det är en av de där stunderna när livet känns orättvist även om man jämför med barnen i Afrika (de har ju åtminstone sol) - men det kanske inte är så himla PK att göra så jag låter bli.