Som en annan slags fredag.

En stor mugg kaffe på mitt skrivbord och nån slags vemodigt molntäcke över Rondellstaden. Kanske är det bara jag som känner vemodet - jag vet dock att solen vilar alldeles där bakom, himlen är som bekant alltid blå - när det är en fredag som inte alls följer nåt mönster. Inget radioprat, ingen sol, inga mil att lägga bakom sig å en väldigt lugn telefon är en märklig avslutning på veckan.
Å som jag längtar till ön å de älskade människorna där, särskilt när jag får sms å samtal som vittnar om att jag saknas tillbaka. Det är som en stor omfamning att komma dit, som att det inte finns några svårigheter men desto mer kärlek. Älskdöden i sitt mest okomplicerade tillstånd kan man säga.

Fast bortsett från molnen å längtan så har faktiskt den här dagen i Rondellstaden potential ändå. I eftermiddag, när dottern är hämtad och vi har gått till PM för att möta tjejerna å fira att finaste P har semester, så kan det mycket väl tänkas att solen skiner trots allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0