Som att äta kakan å ha den kvar.
Jag vill ha ett hem me vitmålade gamla trägolv - fast jag vet att det är opraktiskt å inte alls går ihop me min ovilja att skrubba å skura.
Jag vill ha hemmagjord saft i vackra flaskor - fast jag vet att jag aldrig varken skulle göra eller förmodligen ens dricka den själv.
Jag vill bo mitt i stan me närhet till allt - fast i stillheten precis vid havet.
Jag vill ha en stor trädgård me massa äppelträd å jordgubbsland - fast jag varken har tid eller lust att ta hand om den.
Jag vill ha hemmagjord saft i vackra flaskor - fast jag vet att jag aldrig varken skulle göra eller förmodligen ens dricka den själv.
Jag vill bo mitt i stan me närhet till allt - fast i stillheten precis vid havet.
Jag vill ha en stor trädgård me massa äppelträd å jordgubbsland - fast jag varken har tid eller lust att ta hand om den.
Jag vill ha all den där chokladen me havssalt som bara ligger å väntar på mig - fast jag vill känna mig bikinibekväm på stranden.
Jag vill ha ett hår att rufsa om, alltid på max armlängds avstånd - fast jag vill ha det bekväma oberoendet kvar.
Jag vill ha rosé å kaffe me mjölk. Jag vill ha söta spetsklänningar å rockiga döskallemönster. Jag vill ha fötterna på jorden, men utsikt över hustaken. Jag vill ha närhet å frihet å hud å drömmar å karuseller.
Det är inte så att jag inte kan bestämma mig, eller inte vet vad jag vill.
Jag vet precis.
Det är inte så att jag inte kan bestämma mig, eller inte vet vad jag vill.
Jag vet precis.
Det är bara att jag ibland vill ha kakan. Å ibland äta den.
Kommentarer
Trackback
