Som att fatta alltihop.

Man vill gärna tro att allt händer av en anledning, att allt på nåt sätt har en mening även om man just då inte för sitt liv begriper vad meningen är. Å så plötsligt kommer tillfällen när allt är så logiskt, allt bara blir självklart å alla pusselbitar å allt vetande faller på sin plats.
Just nu känns det som mitt liv är i den sistnämnda varianten. Den när jag flera gånger om dagen kan säga 'detta är meningen, det är såhär det ska vara'. Självklarheten. Ljuvligheten. (Det som skrämmer skiten ur mig eftersom det plötsligt finns så mycket att förlora).
Min aptit å mitt sov är förvisso helt uppfuckat, vilket till största del har att göra med den där lyckan som rusar så intensivt i blodet att en hel kaffeodlings effekt bleknar i jämförelse. Jag är alltså trött å hungrig typ hela tiden - men om det är priset för att få vara såhär fullkomligt lycklig så köper jag för alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0