Angies Värld

Jag är onsdagsrusig. Lyckan lixom virvlar runt i mitt blod av anledningar som jag inte riktigt vet än, men som jag anar måste vara bra. 
Det är som poesi i mig som måste ut, som små moln att studsa fram på bara jag får tillräcklig anledning och plats att göra det, som glädjetjut å små vackra ord som samsas alldeles på tungspetsen.

Återigen ramlar studenter förbi å skrålar att ingen vill gå i ettan, å att fy fan va de är bra som har tagit studenten. De är absolut bra som tagit studenten, men jag - som flera år senare mår hundra gånger bättre än en tillfällig champangefylla på en lövad traktorvagn - är förbi det och inte avis alls. Inte för att min framtid är ljusare än deras - de har trots allt tolv år tillgodo att mäta - utan snarare för att jag vet att den inte är ljusare än vad jag själv gör den.
Å faktum är att jag kan dricka skumpa precis när jag vill, för anledning att fira finns det alltid, det är bara olika hur mycket man måste leta efter den.


"när sommaren kommer ska jag visa dig bättre dar
när natten är varm och himlen är lila och klar
då reser vi bort då tar vi oss tiden det tar
när sommaren kommer jag lovar dig bättre dar

ska du fråga mig då om jag har några löften
att lova när hösten är här
eller låter vi natten få vara så stilla den är
jag vet att du inte vet vad du längtar till
men när sommaren kommer så åker vi vart du vill..

..asfalten hettade och resan låg framför oss än
när sommaren kommer så går vi den vägen igen..."