Som blixtar å dunder.

Det åskade inatt. Jag vaknade av att hela huset bokstavligt talat skakade, rummet fylldes av ljus varje gång det blixtrade och regnet försökte överrösta åskan med sitt hamrande mot fönsterbläcket. Lika delar spännande å läskigt på nåt sätt.
Jag sprang från fönster till fönster för att lyckas se mer än bara ljusskenen över Söder, och möjligen för att ha en chans om nåt träd skulle besluta sig för att braka genom just mitt fönster, men efter ett tag satte jag mig istället ihopkrupen i soffan en stund å tänkte på Florida. När vi var där för en väldig massa år sen var åskovädret över havet ett av de vackrast skådespel man kan tänka sig, lite som att man aldrig kunde se var en blixt slutade å nästa tog vid. Fascinerande och lika magiskt som sagolandet på Disneyworld.
Å så tänkte jag att åska är lite som att bli kär. Det är spännande å läskigt, det är vackert, ovisst, och man kan på inga sätt komma undan. Man kan bara välja att blunda, eller njuta av det så länge det varar.

I morse när jag gick till jobbet var luften ren och doftade sådär som det bara kan göra efter ett sommarregn. Är det nu man kan vänta magiska under?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0