Angies Värld

Vi dansar barfota över dimhöljda blomsterängar precis när solen letar sig upp igen, och ingen logik i hela världen kan ändra det faktum att mitt hår är typ en meter lockar som faller perfekt över ryggen. Fast jag har varit vaken i nästan ett dygn ser jag sådär oemotståndligt sommarfräsch ut, och blommorna jag håller i handen är överflödiga. Det har skrattats och skålats och om tiden kunde stannas skulle den göra det i exakt samma ögonblick som...
Jag vaknar.

Midsommar alltså. En av de där stora dagarna när allt ska va så himla genomtänkt å fullkomligt Pripps Blå-lyckat, gärna på en stor segelbåt - alla kan såklart segla å ingen blir nånsin sjösjuk - eller åtminstone på en strand nånstans. Det ska va solsken å jordgubbar, ljuva klänningar och nån trubadur som kan alla de där perfekta sångerna å inte har det minsta emot att folk myser ihop sig vid lägerelden  - för även om dagen har innehållit en massa vänner som alla älskar alla är det på kvällen tydliga parbildningar, helt självklara och utan drama - medan han får sitta där me sin gitarr när solen har gått ner för allt är ju så freakin härligt ändå. Typ sådär vill väl alla ha det på midsommar?

Jag åker till Öland, det är åtminstone omgivet av hav, vilket alltid är en god start oavsett om det är midsommar eller inte. Jag kommer att omge mig av underbara människor som är, eller inte är, segelkunniga - det har ingen som helst betydelse - och jag kommer att äta sill. Ungefär där slutar mina planer.
Eventuellt kommer jag att ha klänning, vilket innebär att jag troligen oxå är lätt lila då väderprognosen inte alls verkar vilja samarbeta med Pripps Blå.
Det är alltså på inget sätt himla genomtänkt, men det har potential att bli riktigt jäkla bra ändå.

Glad midsommar mina vänner!