Som en midsommarsummering.
Jag kan aldrig nånsin förklara på ett rättvist sätt vilken underbar midsommarhelg vi hade. Jag kan inte förklara frihetskänslan, skratten, livet i tårna, å precis hur jag kände när jag satt i ett kök lite för sent på natten å åt macka samtidigt som jag skrattade tills jag fick kramp i magen fast tårarna rann nerför kinderna - eller varför jag för den delen hamnade i sistnämnda situation.
Jag kan inte förklara ett enda av de internskämt som tillslut inte ens behövde uttalas för att va roliga, eller exakt hur vackra och älskvärda människor kan vara utan att de vet det själva.
Jag kan inte förklara nåt av det.
Men detta är jag å Hanna å kanske nån sorts summering på hela helgens underbara. Det är busigt å härligt å ljuvligt å varmt å fast vi knappt träffats alls på femton år så finns massa kärlek där. I den känslan firade vi i lite för många dagar me fler underbara människor - vissa nästan nya bekantskaper, andra sen gammalt, men alla lika älskade - å allt va sådär spontant perfekt som det kan bli.
Om jag kunde skulle jag förklara hur jag nästan får ont i magen av all den kärlek jag känner för livet och alla de människor som jag kallar mina, men inte ens ord är tillräckliga där.
Jag kan inte förklara ett enda av de internskämt som tillslut inte ens behövde uttalas för att va roliga, eller exakt hur vackra och älskvärda människor kan vara utan att de vet det själva.
Jag kan inte förklara nåt av det.
Men detta är jag å Hanna å kanske nån sorts summering på hela helgens underbara. Det är busigt å härligt å ljuvligt å varmt å fast vi knappt träffats alls på femton år så finns massa kärlek där. I den känslan firade vi i lite för många dagar me fler underbara människor - vissa nästan nya bekantskaper, andra sen gammalt, men alla lika älskade - å allt va sådär spontant perfekt som det kan bli.
Om jag kunde skulle jag förklara hur jag nästan får ont i magen av all den kärlek jag känner för livet och alla de människor som jag kallar mina, men inte ens ord är tillräckliga där.
Kommentarer
Trackback
