Som den blomstertid nu kommer.
Så kom den äntligen, skolavslutningen, med nåt slags löfte om en lång sommar och massa glass. Fina små vita klänningar å välkammade frisyrer som sjunger "den blomstertid nu kommer" medan föräldrarna mestadels mimar med eftersom nån människa nån gång har bestämt att den där sången ska gå i en lite för hög tonart.
Vi köade ihopträngda under paraplyer för att komma in i kyrkan, där de ironiskt nog framförde nån slags minisketch om Noaks ark (Alvas 3åriga halvsyrra blev rädd å började gråta eftersom Noak påminde lite för mycket om tomten i hennes ögon) och berättade om hur regnet öste ner.
Efter att alla klasser sjungit både kända och okända sommarsånger - en flicka sjöng en egengjord sång om saknaden efter en hund som dött i cancer, vilket jag hade lite svårt att parera bland alla solskenssånger - slutade regnet och det bjöds på fika av klassföräldrarna. Själv hade jag bråttom till jobbet å kastade mig istället i bilen, me tanken att jag skulle dricka kaffe och kissa när jag kom till kontoret istället. Några minuter senare satt jag fast i en stillastående bilkö - kaffesugen och kissnödig.
Jorå, om man ska få härligheter måste man igenom jävligheter, fredagar är tydligen inget undantag. Jag hoppas dock att det stökiga är över nu, för snart kliver jag in i studion å gör sista radiosändningen innan sommaruppehållet, och därefter sätter jag mig i min lilla bil å kör mot ön.
Vi kan väl bestämma att den här efterlängtade helgen, och hela sommaren som följer, blir bästa hittills? Att det verkligen är, precis som det sjungs, den blomstertid som kommer med lust å fägring stor.
Vi köade ihopträngda under paraplyer för att komma in i kyrkan, där de ironiskt nog framförde nån slags minisketch om Noaks ark (Alvas 3åriga halvsyrra blev rädd å började gråta eftersom Noak påminde lite för mycket om tomten i hennes ögon) och berättade om hur regnet öste ner.
Efter att alla klasser sjungit både kända och okända sommarsånger - en flicka sjöng en egengjord sång om saknaden efter en hund som dött i cancer, vilket jag hade lite svårt att parera bland alla solskenssånger - slutade regnet och det bjöds på fika av klassföräldrarna. Själv hade jag bråttom till jobbet å kastade mig istället i bilen, me tanken att jag skulle dricka kaffe och kissa när jag kom till kontoret istället. Några minuter senare satt jag fast i en stillastående bilkö - kaffesugen och kissnödig.
Jorå, om man ska få härligheter måste man igenom jävligheter, fredagar är tydligen inget undantag. Jag hoppas dock att det stökiga är över nu, för snart kliver jag in i studion å gör sista radiosändningen innan sommaruppehållet, och därefter sätter jag mig i min lilla bil å kör mot ön.
Vi kan väl bestämma att den här efterlängtade helgen, och hela sommaren som följer, blir bästa hittills? Att det verkligen är, precis som det sjungs, den blomstertid som kommer med lust å fägring stor.
Kommentarer
Trackback
