Som såhär.

Några timmar i solen å en sushilunch senare var det för mycket svett på kroppen å för mycket krypningar i densamma, för att ligga kvar på filten i trädgården. Kanske var det bra, för oj så snabbt kroppen hinner glömma bort solens kärlek å bli sådär ilsket röd innan den lär sig att va nöjd å tacksam. jag gör dock ett nytt försök imorn, fast då hemma hos mamma innan min bil rullar vidare mot ön i Östersjön å massa härliga människor där.

Nu är jag nyduschad å tar en paus i min vanliga klädångest. Fina P har syskonmiddag me sina bröder ikväll, å jag får följa med, men innan dess ska jag hinna förbi sjukhuset å säga hej till min lilla farfar som inte mår så bra. Det är som mitt moln på himlen denna dag kan man säga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0